Golden Boys

Gettin' busy on the decks in Bejing.


Vår helg var väldigt bra. I fredags invigde vi, som första djs, det nya båset på APT. Publiken märker kanske ingen skillnad, men som dj-nörd är det jävligt roligt med nytt bås och ny utrustning. Vi gav båset vår välsignelse och drog vidare till Norrköping på lördagen, där vi skulle spela på Hugos. Vi gillar Hugos, likaså Norrköping som stad, men framför allt gillar vi musik med mycket slagverk och rytmer, vilket vilket vi var där för att spela. Hugos hade en lanseringskväll för en ny brasiliansk öl och Golden Boys var bokade för att se till att den riktiga karnevalstämningen infann sig. Och det gjorde den.

Ölen var god, musiken var bra, Hugos var grymt och Norrköping är fint. Alla nöjda och glada!

Frågor på det?

I denna sena timme vill man ha något avkopplande att vila ögonen på innan man somnar för natten. I kväll står vår vän Slim Tim för tipset på den perfekta nattavideon. Den innehåller det vi gillar bäst, patriotiska actress slash model slash dancer slash trailer trash-brudar i 90-talsbikinis och vapen man trodde var olagliga.

MP3:
Nancy Sinatra - Bang Bang(My Baby Shot Me Down)

God Natt!

Klimathotet är ett faktum! I dessa tider är det jätteviktigt att återanvända, annars dör jorden snart. Isen smälter och alla söta isbjörnar drunknar osv. Musiker måste dra sitt strå till stacken. Detta tog A Tribe called Quest fasta på redan 1991 på plattan People's Instinctive Travels and the Paths of Rhythm genom att sampla Lou Reeds Walk on the wild side. Det är sådana handligar som räddar vår älskade planet. Golden Boys gör sitt för att kicka klimathotet!

A Tribe called Quest - Can I kick it?

Denna låt går varm varm i det golden boyska residentet.
Är det bara jag som får Lily Allenvibbar av refrängen?
I vilken fall, den är rätt bra, Huh?

Slick Rick feat. OutKast - Street Talkin'

Med tanke på att jag är relativt ung, har jag aldrig haft en musikalisk förebild som dött, alltså under min livstid dvs. Ingen utav mina största idoler i alla fall. Ni vet super-duper-mega-ledsen. 1993 var merparten av våra läsare mellan 4 och 10, så kom inte dragandes med Kurt Cobain, ni hade ingen koll på vem den ovårdade jäveln var då! De flesta artister jag gillar som är döda dog ju före jag föddes eller så hann jag inte upptäckte dem förrän de hade gått ur tiden, jag var ju inte ens påtänkt när Hendrix, Bonham och Lennon dog. Första gången jag blev ledsen på riktig över en artists bortgång, ni vet super-duper-megaledsen, var när James Brown dog härom året. Min stora idol sedan jag var typ tolv år gammal. han är den stora anledningen till att jag gillar den musik jag gör idag. Från den första stunden jag hörde honom blev jag helt hooked. Sen dess har jag älskat funk, hiphop men framför allt gammal motown- och staxsoul. Hans scenframträdande är det än i dag ingen som slår, han är The Godfather of Soul, Mr, Dynamite och The Hardest Working Man in Show business och ikväll är det en dokumentär om honom på Svt 2 kl. 20.00. Misssa inte!


BONUS:



Eddie Murphy, delirious. Rolig skit!

Nu är det Dags för ännu en discoklassiker. Denna gång är det en riktigt klassiker, som vanligt i disco- och soulkretsar har typ hundra artister i pengakris gjort varsin version, bl.a. Otis Redding, Tina Turner, Cummunards och Coverdale/Page(!).
Vi har valt att posta de bästa. Orginalversionen med Harold Melvin and the blue notes är nästan lika bra, men den här versionen är magiskt. Den har Allt en odödlig låt behöver, lidelse, en hook och en sångerska som sjunger med kuken, typ...
Här är den.

Thelma Houston - Don't leave Me this way


Peace!

Idag är det kärlek i luften, just därför har vi sammanställt en spotify-playlist med kärlekslåtar till alla lövbördz out there!
Detta är en lista med ett enda syfte, ett slags hjälpmedel för att få omkull er drömtjej-/kille.
Vi har gett er verktygen, nu är resten upp till er!

Appetite for Seduction

Se nu till att få till people!

Nu är det väl tekniskt sett fredag men det är aldrig för sent för lite kvalitetsdisco.
Ikväll får ni njuta av, den kanske bästa italodiscodängan någonsin.
Detta är ett mästerverk, med en refräng som verkligen tar en tillbaka till himlen.
Medryckande är fan bara förbandet!

Number One Ensemble - Back to Heaven

Spela nu sönder denna låt tills nästa vecka, då kommer det mer superdisco.

Ligger sömnlös i min säng fortfarande, jag tänkt på en sak i flera timmar. Det är rätt tunga grejer som håller mig vaken, nämligen disco. Det är verkligen ett underligt fenomen. Älskad, hatad och väldig missuppfattad musikstil. Uträknad gång på gång, men ändå aldrig utdöd. Discon var en musikalisk milstolpe, som likt rocken, punken och hiphoppen startades av människor som tröttat på att ta skit. Att vissa var tvåmeters karlar i klänning och läppstift gjorde det mer anarkistiskt än punken någonsin varit. Steget från disco till N.W.A:s Straight outta Compton känns inte stort alls.
Rent musikaliskt är dessutom discon stundvis helt magnifik, mer detta i morgon, då vi instiftar TorsdagsDisco som ett återkommande inslag. Visst är den underbar, denna disco.

Golden Boys älskar disco, Golden Boys ÄLSKAR disco!
Här har ni en del ur en grym BBC-dokumentär om discons födelse. Varsågoda.
 

Vi har satt ihop en lista med låtar för att reta dansaptiten inför Golden Boys spelning i helgen.
Här är en video på när vi dansar lite hemma i lägenheten, Love till vänster och Magnus till höger.
Och ja, vi har övat lite.



Att ta sex år på sig att göra en låt är kanske att ta i men det var absolut värt väntan.
Den sydafrikanska superlåten är kort och gott en framtida klassiker, I tell you.

Mujava - Township funk


New York-baserade Drop the Lime är killen med guldtand och rockabillyfrisyr och är en skolad jazzgitarrist som upptäckte elektronisk musik och som på senare tid vänt uppochner på dansgolv världen över med sin gospelinspirerade blogghouse. Att han är under sina dj-set lägger all sång på sina låtar live är nog ingen stor grej när han på college sjöng i samma gospelkör som självaste Alicia Keys.

Drop the Lime - Hear me (drums of the death remix)

 
Det var ungefär tjugo år sedan sist. Då var det Paul Simon och Police m.fl. som satte i gång den. 2008 var det dags igen, denna gång med Vampire Weekend som stora affischnamnet. Jag talar självklart om Den Stora Afrikahypen.
Detta är vi mycket lyckliga för, nästan exstatiska. 2009 kommer att bli ett år i afrikas tecken, sanna mina ord.
Håll utkik efter våran Afrikaspecial inom kort. Det blir sötpotatisrecept, batikmönstertips och en och annan mp3:a.

Vampire Weekend - Cape kwassa kwassa (ruckus roboticus refix)


En bra hiphoplåt är som en skinnjacka, den blir bättre med åren. Denna låt har åldras med värdighet.

Beastie Boys - Sure shot


Stay Black!

Ihelgen gjorde vi en bejublad(?) spelning på Hugos i Norrköping. Medans vårat entourage roade sig i källaren med lite bowling, bjöd Golden Boys upp till dans i nattklubben. Ryktet säger att det var någonstans mellan 800-1000 besökare och självklart var  det helt fullt på dansgolvet. Mycket lyckat, mycket dans, mycket öl. Underbar helg helt enkelt!


FUB-Gårdens finest


Go Bananas!


Det här var publiken reaktion ungefär


På Torsdag drar vi vidare till Stockholm för att spela på Morfar Ginko(Swedenborgsgatan, mellan Mariatorget och Medborgarplatsen). Det kommer med all säkerhet bli grymt, U bedda be there!

Vad har James (daywalker) i sin låda?
Massa gotte kan man tro men så är inte fallet.

I brist på en ny dj-mix får ni hålla till godo med det senaste GB-alstret, slit den med hälsan.

Golden Boys - Cowbellin'

Kollade på lite bilder från Cafés modeprisutdelning fastän jag egentligen inte har något intresse alls för att följa rådande trender. Min filosofi grundar sig i att man först och främst måste hitta någon form av personlighet i sin stil, jag vet att det är en jävla klysha men man är tvungen att ta i beräkning hur man är skapt, inte bara vad som är trendigt. Feta, smala, långa, korta, bredaxlade, plattrövade m.m..... Alla kan omöjligt ha samma sorts kläder. Folk ser ju ut som idioter men försvarar sig genom att påstå att "det är faktiskt så man ska se ut i höst!". Modeindustrin kan tydligen lura i folk att ta på sig vad fan som helst bara det benämns som trendigt. Överdimensionerade, klänningliknande t-shirts med obefintlig passform för killar och ridstövlar som är två bevis på att Kejsarens nya kläder inte bara är en saga. Tacka fan för att Andreas Kleerup blev utsedd till årets bäst klädda man, det ger mänskligheten lite hopp i dessa svåra modetider!


AIK-Mats, cool som vanligt(för att vara idrottsman och AIK:are) med kompis i skitnödig outfit som för tankarna till förintelsen, skitiga ridstövlar, skrynklig kavaj, liten diktatormustasch och håret kammat med en fläskkotlett. Tyskarna kallar det tydligen preppy.



Dr. Evil var tydligen där och fick pris. Festligt!




Det finns hopp mina vänner. Tänk om fler kunde vara lika stiliga som Rafael Edholm är, det verkar som att man blir visare med åren iallafall.

Bilder från cafe.se